Jag tror jag var ungefär 10 år gammal när jag läste Agnes Cecilia sist. Det var ju rätt dumt av mig att inte läsa om den tidigare. Eftersom jag var ett knott senast kommer jag bara ihåg handlingen. Spöket och dockan och Agnes. Så här 10 år senare läser jag den och inser hur snyggt skriven den är. Skamligt nog har jag aldrig läst något annat av Maria Gripe men det måste jag ju göra något åt. Jag älskar hur denna bok är skriven. Det är vardagligt och tidsenligt fast ändå så himla fantastiskt, om ni förstår?
Handlingen är tyvärr inte lika läskig längre. Nu för tiden krävs det liksom mer än skuggor och dockor för att skrämma mig. Den var snarare ganska mysigt, fast på ett melankoliskt sätt. Det här är bra litteratur, som kan rekommenderas till alla med en dragning till spöken och mysterier, oavsett hur gammal du är. Nu är det ju ett tag sedan Repris släppte sina klassiker-boxar men jag måste ändå slå ett slag för dem. Innehållsmässigt är de väl värda pengarna, och de är fantastiskt snygga att ha i bokhyllan. Lina Bodén är den skyldiga konstnären, kolla gärna in hennes andra illustrationer. Själv är jag helt kär i denna.
Skuggornas Dotter 