Tag Archives: jonathan safran foer

Ett par skönlitterära verk

The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood
Samtidigt som jag läste denna läste jag också en bok om den växande fascismen i Förenta Staterna och det är inget jag rekommenderar om du inte vill skrämma skiten ur dig själv. Fascisterna håller nämligen bokstavligen på att bygga sina egna privatarméer och vissa saker ur fascismens retorik går att finna i Atwoods bok, och det är så djävla läskigt. Oavsett vad så tycker jag att detta är en fantastisk bok. Jag kan inte låta bli att läsa den och dra paralleller till hur män idag säger till kvinnor hur de ska klä sig och vad som är ”accepterat beteende”. Slutet av denna bok är numera en av mina favoritslut på jorden och jag kan inte sluta tänka på det. Hur denna berättelse är läskig när vi för den berättad ur Offreds perspektiv och sedan när en läser ”föreläsningen” på slutet så låter det visserligen fördjävligt men inte alls lika farligt och en stor portion löjligare än tidigare. Och det fick mig att tänka på att hur vidrigt det än känns att läsa vittnesskilldringar eller se bilder från krig så kommer det alltid vara tusen gånger vidrigare att faktiskt vara där och uppleva det och att vi baske mig inte vet ett skit här uppe i norr.

Ett Öga Rött av Jonas Hassen Khemiri
Det var så länge sedan jag läste denna första gången men den var baske mig bättre vid en omläsning (kan eventuellt bero på att jag var typ 11 bast första gången). Blir så jäkla deppig av den här boken. Livet är svart, ge upp redan nu osv. Iofsig är jag sjukt deppig rent allmänt så problemet kanske är jag och inte boken. Jag får så mycket känslor för karaktärer i skönlitteratur bara.

Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Adams
Det är kul att driva med mänskligheten men jag är glad att denna är uppdelad på flera böcker så att en får ta långa pauser emellan varje. Liftaren är inte riktigt lika jobbig som vissa andra av Adams böcker (jag tittar på dig Dirk Gently) men jag tycker ändå att det blir lite mycket efter ett tag. Alltså jag fattar ju vad det är som ska vara roligt, det är bara det att jag inte är så imponerad.

Hungerspelen av Suzanne Collins
Jag måste tyvärr säga att denna inte levde upp till hypen för min del. Tycker inte alls den var särskilt spännande (slutet är ju så jäkla förutsägbart att spänningen försvinner på typ sidan 50) eller intressant. Å andra sidan är jag inte den målgrupp boken riktar sig till och jag kan eventuellt se hur jag kanske hade gillat den när jag var ca. 11 år. Jag ska försöka ge mig på del 2 någon gång under sommaren då jag har hört att boken blir mer politisk då men ja, det här är ingen litteratur jag kommer prioritera.

Extremely Loud & Incredibly Close av Jonathan Safran Foer
Jag har gillat Foer ända sedan jag såg en intervju med honom på Kobra och jag har tidigare läst Everything is Illuminated flera gånger (för jag älskar fan den boken till döds). Trots det har det tagit ett tag för mig att komma till skott och läsa denna som typ alltid anses vara hans bästa bok. Jag håller inte med om att det är den bästa, för jag gillar fortfarande EiI mer men jag kan se varför så många älskar denna bok. Det är smart att låta excentriska karaktärer vara barn för barn får liksom vara excentriska utan att det blir sjukt störigt. EL&IC är lättläst på ett bekvämt sätt men utan att den känns slarvig eller ”ful” (om någon förstår?). Jag gillar plotten, främst för att jag är en sadistisk djävel som älskar besvikelser och emotionellt förfall.

Att Äta Ett Djur

Äta-djurDet var ett tag sedan jag läste Foers Äta Djur men jag har inte riktigt orkat skriva om det förrän nu. På sätt och vis känns det lite onödigt av mig att läsa böcker av det här slaget. Jag är ju redan vegetarian, dock ej vegan. Och i ärlighetens namn nu; hur många av oss vet inte redan att djurfabriker suger? Jag har svårt att tro på att någon skulle läsa Äta Djur och slås av häpnad. Alla vet att det är skit, men de flesta äter kött ändå. Det är egentligen där det intressanta ligger. Varför? Varför konsumerar jag mjölk när det finns sojamjölk (okej, jag vet varför, det är för att jag arbetat på en mjölkfarm i miniformat och lever i en illusion av att alla andra mjölkfarmar är lika nice). Om jag har höns jag ibland tar ägg ifrån, är jag en ond människa då? Jag har bin som jag tagit honung ifrån en gång, är det taskigt? Eller är det byteskultur med djur? På sätt och vis känns det liksom som en schysst deal att jag tar hand om detta bisamhälle när det enda jag tar ut av det är en yttepytteliten procent av den honung de skapar (vet ni hur mycket honung ett bisamhälle producerar? Ledtråd: sjukt mycket). Vart ska jag dra min gräns? Jag kan sluta dricka mjölk. Jag kan inte sluta döda myggor.

Och hur mycket dör via de vegetabilier jag äter? Hur många djur och människor kom till skada för att sätta kidneybönor på mitt bord? Jag försöker att odla mina egna bönor, men då måste jag också vara beredd att jaga iväg en älg med en kratta i högsta hugg (något jag fick helt löjligt stark kritik för på ett forum förra sommaren), för annars måste jag ju ändå köpa bönor. Och hur många ”skadedjur” blev inte förgiftade, fångade i fällor eller skjutna för att hålla de fälten fria?

Det här är ingen vidare bra recension så jag får väga upp det lite; Äta Djur är en bra bok. Den funkar för alla veganer, oavsett om du är det för djurens skull, miljöns skull, din hälsas skull eller alla tre. Jag skulle dock vilja påstå att den särskilt passar för icke-veganer samt eventuella människor som faktiskt inte har en aning om hur djurfabriker ser ut.