Att så ett frö vs. att faktiskt göra något

Detta är egentligen ett inlägg jag skulle skrivit för länge sedan för jag har gått runt och varit upprörd över detta ända sedan Earth Hour (23 Mars). Det är alltså sådan här ”låt oss så ett frö” aktivism som gör mig upprörd, oavsett om det är just Earth Hour eller något annat som inte längre behöver några frön. Sorry to break it down men alla i detta land känner till miljöförstöringen. Det finns fyra typer av människor: a) de som bryr sig och försöker göra något åt det b) de som känner till den men inte bryr sig c) de som känner till teorin men vägrar tro på ett ord av den d) de som hört teorin, tror på den, men tror att allt kommer gå bra oavsett. De flesta som släcker under Earth Hour (och mänskligheten rent allmänt) tillhör kategorin b. De bryr sig under en timme om året och när de får kritik svarar de med den nu så klassiska; ”Det viktiga är att göra folk medvetna, att så ett frö som i det långa loppet leder till förändring”. Detta är egentligen bara ett uppiffat sätt att säga ”Jag vill se en förändring men jag tänker inte lyfta ett finger, jag ska sitta här tills någon annan fixar det”.

Det behöver inte ”sås frön” när det gäller miljöförstöring, vi står redan i en skog. Alla är med på tåget, men istället för att åka står vi kvar på stationen och låtsas att vi har glömt någon.

Jag bryr mig inte om att enskilda individer inte aktiverar sig, ditt liv dina strider osv. Men jag hatar att stora organisationer och företag som Världsnaturfonden, Ericsson eller fan, Riksdagen hänger på Earth Hour, klappar sig om ryggen och ba ”vad bra vi är”. Gör något på riktigt istället (om ni inte förstår vad jag menar med riktigt så se på tex. Eon och deras enerigspar i vardagen kampanj som går att applicera på alla dagar i veckan, året om. You go Eon). 

Det jag egentligen vill ha sagt är att visst, att vanliga människor nere på marken hänger på Earth Hour är a-okay, bättre än inget etc. Men jag är så otroligt trött på miljöorganisationer och politiker som håller på en massa larv som inte leder någonstans. Ta ett kliv längre liksom. Stig ur komfortzonen (om ni är miljöpartiet får ni gärna komma ut ur innerstockholm också det hade varit najs). Ställ högre krav på företag som släpper ut miljögifter, förbjud import av palmolja, vägra gå med på sådant som skadar miljö och människor. Jag orkar inte med organisationer och politiker som inte gör ett skit men som vill ge folk en illusion av att de bryr sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s